Harris Story

För friluftsfotografen Harri Tarvainen är det perfekta fotot bara en del av upplevelsen av att röra sig genom naturen. De bästa historierna kommer från vad som händer före och efter att bilden tagits.

Fotografen Harri Tarvainen tog en kvällspromenad med sin hund vid havet, med sin kamera som vanligt. Hunden sprang längs stranden när Harri märkte en liten svanfjäder i den vågiga sanden.

”Fjädern var obetydlig men samtidigt spektakulär. Det är det bästa med fotografering: Jag skulle aldrig ha märkt den utan kameran,” förklarar Harri via fjärranslutning från sitt hem i Uleåborg, Norra Finland.

”Det öppna havet var bredvid mig, men jag fokuserade på en liten detalj på sanden. Kameran låter dig se underbara saker i världen.”

Harri är känd för sina fotografier där majestätisk natur och människorna som rör sig i den presenteras på ett stramt men slagkraftigt sätt. ”Nordisk minimalism”, som han själv beskriver det.
”Jag upptäcker ständigt fantastiska saker här uppe i norr. Jag brukade tro att jag var tvungen att resa till andra sidan av världen för att ta fantastiska bilder, men till exempel är det frusna havet utanför min dörr en av de mest exotiska platserna jag någonsin har tältat och fotograferat på.”

Plötsligt dyker ett svart hårigt huvud upp längst ner på skärmen. Kaffe, den lockiga retrievern, vill ha uppmärksamhet från sin husse.

Tioårige Kaffe är Harris trogna följeslagare på utflykter – och för många en mer igenkännbar figur på sociala medier än hans ägare. Kaffes Instagram-profil visar lekfulla foton i fantastiska landskap och har glatt tiotusentals människor världen över.

Harri säger att det var att få Kaffe som inspirerade honom att ta fler bilder på sin fritid. Att fotografera den livliga hårbollen är också en utmärkt motvikt till krävande kundarbete.

”Med hunden är det okej att ta dåliga bilder. Kaffe är den typen av kund som inte klagar eller blir upprörd,” skrattar Harri och kliar hunden kärleksfullt på huvudet.

Att arbeta med ett djur är alltid en lektion i att uppskatta ögonblicket. En gång, under en resa till Kuusamo i nordöstra Finland, hade Harri föreställt sig en särskild bild av hunden på toppen av en kulle vid solnedgången. Tillbaka i lägret, efter timmars vandring, insåg han att bilderna inte blev som han hade hoppats.

”Det störde mig inte alls. Det var terapeutiskt att inse att tiden med min hund var den bästa delen av resan.”
Att leva ett utomhusliv med en hund kan också leda till oförglömliga missöden. En gång i Lofoten, Norge, efter en lång dag med bilkörning, hade Harri och hans partner äntligen rest sitt tält när Kaffe dök upp efter att ha rullat sig i avföring. Efter att Harri äntligen lyckats tvätta hunden i en närliggande bäck och gått och lagt sig, stack den genomblöta och stinkande Kaffes vassa klor ett hål i den uppblåsbara madrassen. Sömn var det ont om den natten.

”Det var då jag lärde mig att man inte ska klippa hundens klor precis innan resan börjar utan ge dem tid att rundas av,” skrattar han.

Gå ut med ett öppet sinne.
Det viktigaste är att gå ut och ta bilder. Du behöver inte alltid resa långt för att få en fantastisk bild; du kan upptäcka något nytt i den närliggande skogen. Du behöver inte oroa dig för om bilderna blir bra eller om du kommer att publicera dem.

Tänk på bilden i förväg.
Det är roligt att planera i förväg och visualisera bilden du siktar på. Det hjälper dig också att förbereda dig för resan: Kommer du att frysa medan du tar bilderna, eller behöver du vattentäta kläder?

Ta många bilder.
När du tar trettio bilder istället för en ökar chanserna att lyckas. Försök att ta bilder av motivet från nära håll, längre bort och från olika vinklar.

Lägg till rörelse med vinklar.
Om du fotograferar skidåkning eller mountainbike kan du förmedla fart genom att använda en låg vinkel och en lång exponeringstid. Om terrängen ser platt ut, försök att fotografera från motsatt sluttning; det betonar brantheten.

Besök samma plats vid olika tidpunkter.
En bekant plats ser helt annorlunda ut klockan 02.00 än klockan 14.00.